Tar åt mig

I dag var det två debattinlägg i Enköpingsposten igen. Negativa.Visst tar jag åt mig. Jag kan aldrig leva som en riktig garantipensionär. Jag kan inte flytta ifrån Toots och Tove. Säljer jag huset har jag förmycket pengar. Jag har jobbat i hela mitt liv och har inkomstpension. Jag har sparat, om än av varierande grad, till pensionsförsäkringar i många år. Har försök att skaffa mig en ytterligare dimension på en garantipensionärstillvaro. Inte bara ekonomisk. Det har fogat ytterligare kunskap till mitt arbete med att göra det bättre för pensionärer. Mina 30 yrkesverksamma år inom den soicalasektorn bland människor, bl a äldre, som har det knappt samt åtskilliga samtal med enskilda pensionärer, träffar med pensionärsföreningar, mail, brev jag på alla sätt som finns har jag nog fått information om pensionärslivet.

Jag har försök och jag har lyckats väcka debatt om att pensionärer inte är en enhetlig grupp. Önskar att de pensionärer som har höga inkomster, lever halva året i Spanien eller likande kan vara så skyssta att de hjälper mig och alla andra att driva högre pension för de sämst ställda. För utan alla dess obetalda hemmafruar hade de inte kunnat jobba och få den lön de haft. Nej då skulle mer gått till skatt för barnomsorg, äldrevård med mera.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0