Stig-projektet

Bilden visar när Carl-Arne Larsson avtackade projektledningen och utvärderarna och de medverkande ungdomarna Josefin och Daniel.

I går förmiddag var jag i Heby och tog del av utvärderingen av det 2-åriga projektet Stig. Det handlade om att  hjälpa och stödja ungdomar mellan 18-25 till ett "innanförskap" d v s att lämna "utanförskapet". Det är ett samarbete mellan kommunen, försäkringskassa, arbetsförmedlingen, samordningsförbundet och landstinget. Otroligt intressant och mycket goda reslultat. Av de 50 ungdomar som varit med i projektet hade 80 procent av dem svåra psykiska problem. En av tjejerna som var med berättade för en fullsatt aula att hon redan 2007 då hon slutade 9:an sökte vård för att få hjälp. Men det tog till 2011 innan hon fick diagnosen Adhd och fick förra året börja mediciniera för sin panikångest. Hon är påväg till ett arbete, har egen bostad och nu en egen ekonomi och lever inte längre i ett destruktivt förhållande.

En kille som hade haft ströjobb efter 9:an. Var "skoltrött" sa han. Berättade hur jävligt det var att inte ha ett jobb man blir så seg allt går i saktare och saktare takt. Kom in i projektet fick förtroende för de som arbetade där. Började träna styrketräning och fundera över vad han skulle vilja göra med sitt liv. Till slut insåg han att man måste ha en utbildning. Men vad. rörmokare? Nja! men han testade under en vecka på ett företag och det verkade ju vara roligt. Han går nu rörmokarutbildning och ska snart ut som lärling och tycker att det är det bästa jobb som finns. Livet har återvänt och nu går det inte sakta längre nu rullar det på.

 Varför måste man ha projekt för att samarbeta mellan myndigheter? Varför kan man inte göra det ändå. I allas yrken ingår att verka för personens bästa men man bara skjuter över till andra. Vi måste ändra vårt samhälle. Det måste bli slut med stuprör vi vill ha hängrännor. 

 Varje person som hamnar i ett livslångt utanförskap med allt vad det innebär kostar samhället 225.000.000 kr. Det visar utvärderaren. 5 år försent inträde i yrkeslivet, som tjejen ovan, kostar samhället 2.400.000 kr. Har vi råde med det? Nej! Centerns satsning på att minska ungdomsarbetslösheten är med andra ord livsnödvändig. Varför håller inte alla med om det?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0