Ministerbesök om migration
I dag har Migrationsminster Tobias Billström och jag besökt Övergrans jordbruk och familjen Zetterberg. Vi har fått diskutera hur besluten om arbetstillstånd kan förbättras. Det handlar om att det tar för lång tid att få besked. Man kan få vänta i över ett halvt år. Det ställer till problem för den som söker som i långa tider svävar i ovisshet. Det ställer till problem för den som ska anställa som inte vet om arbetskraften kommer. Migrationsverket måste skärpa sig. Behövs ändrad lagstiftning är jag beredd att diskutera det. Våra myndigheter ska vara till för oss och hjälpa inte stjälpa. Vi i Centern vill underlätta arbetskraftsinvandringen. Sverige behöver det! Inför någon form av "gräddfil" licens för dem som är säsongare och återkommer till samma arbetsplats år efter år. Skärp kollarna på plats i stället. Det skulle bara behövas ett enkelt förfarande på någon vecka. Kan det vara så svårt. Dessutom när det gäller personer som ska vara här under längre tid måste man inte bara kolla löner och anställningsförhållanden även boendet skulle vara en angelägenhet och var i beslutsprocessen problemen finns. Adminstrativa rutiner som förhindrar och förlänger handläggning i månader är inte acceptabelt. Ministern tog till sig förslagen och synpunkterna och skulle medverka till att det blev bättre. Ska verklingen följa upp detta! Bilden föreställer familjen Zetterbergs nyaste tillskott ett föl 3 dagar gammal.
Landsbygden avfolkas
Regeringen gjorde ett hopp för att vända trenden om att det skulle bli lättare att få bygga vid stränder i glesbygden. Den nya strandskyddslagen har funnits i tre år. Men mycket lite har ändrats längs de svenska stränderna. När kommunerna ger dispens från strandskyddet säger tjänstemännen från länsstyrelsen nästan alltid nej. Det är därför som landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS) inte har kunnat genomföras som det var tänkt i från början. Lagen bör ändras så att inte länsstyrelsen får någon överprövningsrätt.
En kompromiss mellan allemansrätten och strandskyddet
Strandskyddet är en viktig del i bevarandet av allemansrätten men
för att det ska kunna fungera mycket bättre krävs det större
möjligheter till variation och anpassning av dess tillämpning och
utformning. Ett bättre utformat strandskydd gynnar inte minst
glesbygden och dess förutsättningar för att folk inte ska flytta i
från landsbygden. Det är viktigt att bevara attraktionskraften för
att slippa att folk flyttar där i från. Det är bra att vi får
folk som bor och handlar i våra affärer som annars måste stänga
och flytta till större städer vore ju synd.
Det är så här den nya strandskyddslagen fungerar
Kommunerna ska ansvara för strandskyddet och ge dispens Men alla dispenser granskas av länsstyrelsen och över länsstyrelsen granskar Naturvårdsverket och Boverket och en massa friluftsföreningar. Kommunerna vill ju sköta sig och det innebär att det blir mycket svårt att få en dispens av kommunen. Chansen att få dispens beviljad efter alla överprövningar är ungefär 1 %.
En skärpning av lagen vore verkligen på sin plats
Den nya strandskyddslagens tillämpning som den utarbetats av Naturvårdsverket och i första hand utövas av landets länsstyrelser, även kommunerna är naturligtvis tvingade att följa regelverkets föreskrifter till punkt och pricka och då har följden blivit att länsstyrelserna upphäver i princip alla beviljade strandskyddsdispenser som beslutas av kommunerna. Naturvårdsverket tar ingen hänsyn till markägarens rätt att förfoga över egen mark överhuvud taget. Strandskyddslagens lagtext bör verkligen ses över i syfte att återge markägare inom strandskyddsområden rätten att disponera åtminstone en liten del av sin egen mark som inte är möjlig i dagens lag om strandskydd.
Måste bli bättre samarbete mellan kommunen och länsstyrelsen
För att strandnära bebyggelse skall kunna utvecklas så bör tillämpningen av länsstyrelsernas överprövningar ses över ordentligt så att det inte blir så att kommunen beviljar strandskyddsdispens för den person som sökt det och sedan får han ett avslag av länsstyrelsen ett par veckor senare, då blir man ju lurad, föst glad och sedan ledsen . Så får det inte gå till. Kommunen och länsstyrelsen måste börja samarbeta bättre. Det är ju som att köpa en vara och sedan så tar de av han varan, utan att få pengarna tillbaka.
Strandskyddet och markägarna
De flesta markägare tror att det inte är så restriktivt och svårt att få bygga på egen mark som det faktiskt är. Synd att klyftan mellan rika och vanliga privatpersoner som äger mark vid vatten blir väldigt orättvist.
Rika kan köpa sig ett ställe med en stuga. Medan den som är vanlig arbetare och har en skogsfastighet vid vatten utan stuga. Knappast har en chans att få bygga ett nytt hus där.
Länsstyrelsen har för stor makt och markägarna har inget att säga till om. Länsstyrelsen håller på att införa ett strandskydd på 300 meter i stora delar av Sverige. Får dem som de vill så kommer alla insjöar och kuster att få ett strandskydd på 300 meter.
Alla markägare vet inte om detta än, att deras marker kommer att tappa sitt värde med att användningen av sin egen mark kommer att bli rejält begränsad som byggförbud, markvärdet kommer att sjunka och ingen vill köpa sådan mark.
Man inte får avverka skog eller bygga på. Landsbygdsutvecklingen kommer att bli ändå sämre eftersom marker blir som ett naturreservat där skogen får ruttna bort till ingen nytta och att inget nytt för byggas där.
Detta bör spridas till markägare som har mark vid vatten och inte vet om hur läget är. Det är så att vi markägare har skyldigheter för vår mark att betala skatt.
Men Länsstyrelsen har rättigheterna att bestämma vad vi ska göra med vår mark. Länsstyrelsen kommer att konfiskera så mycket mark dem bara kan komma över. Dem har redan börjat med att införa 300 m skydd av Sveriges stränder.
Markägare måste informera varann och gå ihop och tala med kommuner och politiker om att detta är en begränsning av utveckling av landsbygden och få dem att förstå detta.
Boverkets förslag till uppdrag gjorde inga lättnader i strandskyddet!
Myndigheterna som Naturvårdsverket och Boverket borde verkligen ha föreslagit att mindre sjöar och vattendrag med lågt skyddsvärde helt undantas från strandskyddet, men så blev det alltså inte.
Den lättnad som man vill införa för mindre sjöar och vattendrag är förenad med krav om prövningar i varje enskilt fall ändå.
Länsstyrelserna kommer att fortsätta med sina strikta bedömningar och att bedömningarna tar alldeles för lång tid med handläggning av strandskyddsdispenser.
Det saknas helt förslag om att ta bort kravet på att nya fritidshus måste byggas intill befintlig bebyggelse för att få dispens från strandskyddet i så kallade LIS-områden.
På många ställen vid vattendrag finns det inga fritidshus att bygga intill och det gör att det blir helt omöjligt att få bygga nytt där. Markägare har vid flera upprepade tillfällen framhållit att reglerna behöver ändras så att kommunerna får större inflytande över strandskyddsdispenser.
Något sådant förslag finns dock inte alls trots att kommunerna vet bäst vilka strandnära områden som är viktiga att bygga fritidshus i för att verkligen främja landsbygdens utveckling i framtiden.
Reglerna om strandskydd bör ändras så fort som möjligt och Länsstyrelsen bör inte ha någon rätt att överpröva. Låt kommunen få bestämma strandskyddsdispenserna.
